Exhibition: Björn Larsson - Ett år i Sverige (2018), Slussen, Public space, 2019.

Dokumentationsfotografier: Jean-Baptiste Béranger

Björn Larsson - Ett år i Sverige (2018)

6 - 10 maj 2019, Slussen

Vernissage 6 maj klockan 18-19.30 på Södermalmstorg

Curator: Susanne Fessé
Utställningen genomförs med stöd från Stockholms stad

English text can be found down the page

Det är en året runt aktivitet. Helger verkar mest aktiva. De är vårtecken lika självklara som återvändande flyttfåglar när värmen kommer tillbaka. Vinter och snö försvårar med all säkerhet arbetet och gör det mindre behagligt. Men det slutar inte upp helt. Några verkar faktiskt fastna i väderleken. Ymnigt snöfall, kanske med fel sorts däck och fast i en snödriva som inte smälter förrän månader efteråt. Men sommaren är ändå höjdpunkten med många, långa och ljusa sommarnätter som underlättar. Koltrastar som sjunger och mygg som surrar, i strålkastarljuset vid en sjö, eller i åkerkanten, någonstans i Sverige.

أنه نشاط على مدار السنة في السويد. يبدو أن عطلات نهاية الأسبوع هي الأوقات الأكثر نشاطاً. وكذلك بدايات الربيع حيث الجو يكون أكثر دفئاً. فهذه الأحداث تبدو بديهية كطيور مهاجرة وعائدة في موسمها، فمما لا شك فيه أن الشتاء والجو البارد يجعل العمل أكثر صعوبة، فهي لا تمثل أي راحة بالرغم أن العمل لا يتوقف حتى في الشتاء القارص ومع نزول الثلج. البعض قد يجد صعوبة بالغة في مثل هذا الجو، فنزول الثلج المفاجئ قد يخفى الإطارات أو يحشرها عدة شهور الى أن تختفي الثلوج. ويبقى الصيف ذو الشمس الساطعة والليل الطويلة المنيرة التي قد تسهل هذه الأنشطة. غناء الطيور السوداء ونقنقة البعوض وانعكاسات الاضاءة في بحيرة ما أو في أرخبيل في مكان ما في السويد.

Ett år i Sverige (2018)

Björn Larssons verk Ett år i Sverige (2018) visar fotografier av bilar som övergivits på olika platser. Arbetet har pågått under två decennier, och sammanställs nu i en tillfällig platsspecifik installation på storbildstavlan vid Slussen i Stockholm med vernissage 6 maj. Verket visas kontinuerligt under dygnets alla timmar fram till den 10 maj. Ett år i Sverige (2018) utgörs av svartvita fotografier tagna runt omkring i Sverige som sedan genomgått en efterbearbetning i form av färgsättning av en professionell handkolorist, Maha Kamel, verksam i Egypten. Verket innehåller text på svenska och arabiska, Maha Kamels hemspråk, vilka presenteras på webb och i folder. Del av texten visas på storbildstavlan i anslutning till fotografier.

Bilen som statussymbol kan säga något om ägarens personlighet. Nästan alla bilmärken importeras till Sverige, en utvald lyx likaväl som ett transportmedel. Svensk bilindustri, vilken historiskt utgjorts av Volvo och Saab, har möjliggjort många arbetstillfällen och med det bättre levnadsförhållande. Med den industriella utvecklingen följde lägre produktionskostnader och därmed billigare bilar. Idag är bilen nästintill en standardvara, en självklar, om än alltmer ifrågasatt bekvämlighet för transport. Bilarna i Ett år i Sverige (2018) har även de varit glänsande och doftande nya. Åren går och bilen byter ägare. Kanhända inte lika statushöjande som ny, men funktionen och det praktiska kvarstår. Bilarna i Larssons arbete är nu bortom all ursprunglig glans och funktion, övergivna på platser där de väcker minst uppseende.

Verket kommer att visas vid Slussen i Stockholm. Tavlan, främst avsedd för reklam, är placerad på Katarinahissen. Slussen som visningsplats relaterar till dess historiska funktion som nav i inte minst det framväxande bilsamhället under efterkrigstiden. Platsen är idag under omkonstruktion för att bemöta större trafikmängder. När Larssons verk visas på en plats specifikt formad för reklam och överblickar Slussen uppstår en dynamik och en kommentar till konsumtionssamhället. Vad händer med de nya fina bilarna om ytterligare två decennier? Vad blir det av det utnötta, det icke skinande i våra liv? Var producerats varor och av vem? Genom att arbeta platsspecifikt i relation till sin omgivning aktualiserar Larsson med sitt verk brännande och angelägna frågor i samhället.

Personen som möjliggjort färgen på bilarna, Maha Kamel är verksam i Egypten, Kairo. Kamel och Larsson har olika bakgrund och referenser, vilket har gestaltats av något så basalt som färger. Ingen påverkan har skett från Larssons håll, utan Kamel har utifrån egen uppfattning kompletterat och färdigställt bilderna. Kamels arbete kan ses som en läsning eller översättning av hur hon ser på bilarna och dess miljöer. I verket har hon tillfört färgen, lyxen och livet i de svartvita fotografierna. Arbetet blir ett internationellt utbyte av kulturella koder eller en export/importsituation. Kamel kan ses representera ”den andre”, den som inte är vi. Verket ifrågasätter vår relation till de länder som förutsätter vår egen tids levnadsstandard.  

Susanne Fessé, curator

Björn Larsson, konstnär, är baserad i Stockholm. Hans arbeten och tematik behandlar nation och nationalitet sett genom berättelser om natur och landskap. Han använder ofta olika dokumentära strategier och fotografering är ett viktigt redskap såväl som ett ämne i sig. Bland hans publikationer finner vi Stentrollens Olösta Gåta (med Mats B), Mitt i naturen (2006), Brandplats 3 (2013), 49/51 (2016) och Ett år i Sverige (2018). Han är för närvarande engagerad som forskare vid Kungliga konsthögskolan med det konstnärliga forskningsprojektet Vägra Döda – historier om de vapenfria männen, tillsammans med konstnären Carl Johan Erikson.

Susanne Fessé (1977) är verksam som curator och skribent med ett fokus på linsbaserad konst. Hon är medgrundare av VERK tidskrift. Susanne är en del av CFF – Centrum för fotografis utställningsgrupp. Som curator, konstvetare och skribent har hon anlitats av Moderna Museet, ArkDes, Stadsmuseet, Västerbottens museum, Murberget, Uppsala konstmuseum, Bulletinen, Fotografiskt tidskrift, VERK tidskrift och Cora. Förutom utställningar i gallerirum och museum, har hon arbetat med ett flertal platsspecifika utställningar i det offentliga rummet.

Utställningen genomförs med stöd från Stockholms stad.

Tack till Atracta, ägare av storformatstavlor i Stockholm som  stödjer utställningen med att upplåta platsen samt bidra med arbetstid för teknisk konsultation samt installation.

Konstnärsnämnden stödjer arbete och produktion av bok med bilder ur verket: Ett år i Sverige, Journal förlag 2018.

Serien har även visats från och med 2 februari 2019 på Darb 1718, Contemporary Art & Culture Center, Kairo. Arbetet stöds av Konstnärsnämnden.

Press: Kontakta Susanne Fessé på info@susannefesse.se för pressbilder eller övriga frågor.

 A Year in Sweden (2018)

Björn Larsson’s work A Year in Sweden (2018), shows photographs of cars that have been abandoned in different places. The work has been pursued during two decades, and is now juxtaposed in a temporary site-specific installation on the large screen at Slussen in Stockholm, with an opening on May 6. The work is then shown continuously until May 10. A Year in Sweden (2018) consists of black and white photographs taken around Sweden, which have then undergone a post-processing in the form of colouration by a professional hand colourist, Maha Kamel, working in Egypt. The work includes text in Swedish and Arabic, the mother tongue of Maha Kamel, which is presented on the Web and in a pamphlet. Some of the text is shown on the large screen in association with photographs.

The car as a status symbol can speak of the personality of its owner. Almost all car brands are imported to Sweden, a select luxury as well as a means of transportation. The Swedish car industry, which historically has been made up of Volvo and Saab, has facilitated for many working opportunities and with that, a higher standard of living. With the industrial development that followed came lower productions costs, and thus cheaper cars. Today, the car is more or less a commodity, an obvious yet an increasingly challenged convenience for transportation. Even the cars in A Year in Sweden (2018) have been shiny and fragrantly new. Years go by and the car changes its owner. Perhaps not as status elevating as when new, but its function and practical use remain. The cars in Larsson’s work are now beyond any original shininess and function, abandoned in places where they arouse the least attention. 

The work will be shown at Slussen in Stockholm. The screen, mainly intended for advertising, is placed on Katarinahissen (Katarina Elevator). Slussen as an exhibition site forms a link to its historical function as a hub, not least to the emerging car-centred society of the post-war era. Today, this site is under re-construction in order to tackle even larger amounts of cars. When Larsson’s work is shown in a place specifically intended for advertising and with a view of Slussen, a momentum arises as well as a commentary to consumption society. What happens to the new fine cars in two more decades? What will become of the broken-down, the non-shimmering in our lives, what will remain? Where are the goods produced and by whom? By working site-specifically and in relationship to his environs, Larsson, in this work, updates caustic and urgent question in society. 

The person that has made possible the colour of the cars, Maha Kamel is based in Egypt, Kairo. Kamel and Larsson have different backgrounds and references, which have been expressed by something so basic as colours. With no influence from Larsson, Kamel has, based on her own perception, added to and completed the images. The work of Kamel can be seen as an interpretation or translation of how she sees the cars and their environments. In this work, she has contributed with the colour, the luxury and the life in the black and white photographs. The work becomes an international exchange of cultural codes or of an export/import situation. Kamel can be regarded as representing “the other”, the one that is not us. The work questions our relationship to the countries that presuppose the standard of living of our own time.

Susanne Fessé, curator